I Johannesnatt - Dikter Från En Gränstrakt

Midsommar I byn ståhej och stången reser sig när männen suger tag i kragen lika vit det gula lyser av smöret du tappade igår men aldrig återfann I nattens olvonstilla jorden slöjar av emellan björkar vakar ögon Den dräng som vågar livet för sin kvinna kan räkna kor och kyssa marken där hon går I blomstren, i de sju inunder kudden råmar älgkor älvor skvallrar över myrars luftslott som maränger du inget vet men anar, hoppas